18/6-2012
Publicerat den

Jag vakna klockan åtta på morgonen, jag skulle upp och göra mig iordning för jag skulle på konfa träff.
Jag tog på mig kläder, skippade frukosten. Jag såg Wiggo i buren.. Det verkade som att han letade i vatten. Jag tog vattenflaskan och "matade" honom. Han börja klänga upp på mitt ben och han verkade orolig.
Jag fattade lite att han var annorlunda. Men inte att det värsta verkligen skulle hända.
Pappa och Sara skjutsade mig och pappa. Jag skulle till kyrkan och Sara till sommarskola.
Vi såg Emelie och Felicia gå, så vi hämta upp dom.
Vi var först i kyrkan och sedan i försammlingshemmet.
När jag kom hem, så gick jag till vardagsrummet, jag fick in och såg Wiggo där bakom tv bordet.
Jag blev väldigt förvånad. Jag klappa honom och sedan la jag honom i buren.
Han såg väldigt ledsen ut och lutade sig över buren.
Jag försökte mata honom med mat och lyckades få i honom lite vatten.
Lite senare så hörde jag något i vardagsrummet, han hade sprungit ur buren igen.
Emelie kom upp ifrån sitt rum, jag sa till henne att Wiggo springer ut buren hela tiden och är jätte konstig.
Emelie lufte upp honom och då började det forsa ut kiss. Det kom inte lite utan väldigt mycket.
Senare kom pappa hem. Jag och Emelie berätta allt som hade hänt.
Pappa såg att han inte var som han skulle. Han kollade till Wiggo och såg att han hade ett sår. Så han försökte ringa en utav sina kontakter som kan väldigt mycket om kaniner. Samma person som avled lilla Pärlan. Hon skulle komma och titta på Wiggo nästa dag, men det hann hon inte. Pappa sa orden som får hela mitt bröst att göra ont. "Jag tror vi får avliva honom". Jag skrek: Nej!! Han är stark, han klarar det här. Pappa visste ju att han inte skulle klara sig. Jag vägrade insé det. Lite senare hade både pappa och Emelie åkt. Det var bara jag och Wiggo. Jag grät vid honom. Jag sa att jag älskar honom och han får inte lämmna mig. Jag sa många känslosamma ord. Jag klappade honom och var vid hans sida. Jag ringde Hugo och berätta att Wiggo inte mår som han ska. Hugo försökte nog hålla tillbaka sina tårar. Han la på fort. Jag försökte få tag på mamma. Lite senare ringde hon upp och frågade hur Wiggo mår? Jag sa att han inte mår så bra. Jag frågade om han skulle klara detta? Hon sa att hon trodde det, men jag visste att hon ljög för mig. Lite senare kom hon hem och kollade på Wiggo och hans sår. Det såg inte bra ut och berätta att jag skulle förbreda på det värsta. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag var bered på att kämpa och göra allt för att han skulle må bra igen. Bara få se hans glada skutt i buren. Jag googla överallt och fann lite olika grejer. Samtidigt fann mamma flugglarver på golvet. Jag frågade om det kunde ha något med Wiggo att göra. Hon bad mig att jag skulle googla. Så jag googla. Jag bad mamma att läsa först. När hon hade läst klart så bad hon mig att läsa själv. Jag läste och fann exakt det som hade hänt med Wiggo. Det stod att det gick att fixa, men väldigt svåra behandlingar. Wiggo hade ett sår och där hade äckliga idiot fluggor lagt sina jävla ägg. Jag bad på mina knän att åka till vätrinären och göra behandlingen. Pappa tjata att hans kompis skulle kolla först. Medans mamma sa att det är försent och att han lider något fruktansvärt. Jag var envis och tjatade emot. Jag klappade Wiggo och sedan gick jag in i duchen. Mina tankar gick åt Wiggo i duchen. Jag hörde att något skrek och grät. Jag kunde inte gissa vem det var. Men det var mamma och hon ropa på mig. Jag skyndar mig ur duschen och springer till mamma som ligger vid Wiggo. Hon gråter och säger att Wiggo är död. Jag fick hjärtklappning och fick ont i brösten. Jag börja skaka och ju mer jag insåg att han var död ju snabbare kom tårarna. Jag var på väg och skulle ringa Hugo. Men dom kom samtidigt hem som jag ringde. Dörren var öppen och jag ser dom gå utanför. Jag skriker med tårar som faller ifrån mitt ansikte. "WIGGO ÄR DÖD". Sara skyndar sig in och börjar lägga sig på golvet och gråta med mamma vid Wiggo. Hugo springer på bakgården och hörde vad jag sa. Han springer och jag ser att han får översvämmning i ögonen. Jag står upp och har handuken runt mig och gråter. Jag kan knappt andas. Jag springer in till duchen igen och gråter för mig själv. 3 minuter senare går jag tillbaka och gråter. Pappa tar Wiggo och lägger honom i en låda. Han säger att vi får begrava honom imorgon. Ta ett sista farväl. Jag går in till duchen med smärta i bröstet. Jag fortsätter att gråta. Jag kunde inte se vad som var vatten eller tårar när jag duchade. Det kom många minnen i mitt huvud, när vi fick honom, när jag och Sara tog en filt och satt med Wiggo och Pärlan. Vi var lyckligare än någonsin. Nu är båda borta och jag skulle göra vad som helst för att få en dag till med båda två.  Nästa dag 19/6 så vakna jag klockan åtta. Den natten så hade jag gråtit till sömn. Emelie väckte mig och sa att jag skulle upp. För vi skulle till Backamo med konfiramtion gänget. Jag fick lite skratt men jag var ledsen hela dagen. Vi åkte buss dit och buss hem. Sen kom pappa och hämta mig ifrån försalmingshemmet. Jag gick in och såg att pappa hade börjat att gräva. Jag gick in igen. Jag gick till vardagsrummet och såg ingen bur längre. Det var tufft och väldigt jobbigt. Man är ju van att se Wiggo i den blåaburen i vardagsrummet. Jag gick till garaget och såg Wiggo ligga i en kartong låda. Jag öppna locket med mod och såg stackars Wiggo ligga där. Jag började klappa honom och gråta. 4 minuter senare kom Madeleine och Robin. Dom ville också ta ett sista farväl av kaninen. Dom kom och titta på honom. Vi klappa honom och jag försökte dölja mina tårar. Jag har svårt att visa känslor för personer. Sen gick dom in igen och jag fick en ensam stund med Wiggo. Jag grät och la mig bredvid honom. Mina tårar kom över honom och jag började sjunga på låten moments- One Direction. Mina tårar begravas med honom, han kommer alltid ha en del av mig med sig. Mina tårar. Mamma kom ut och sa att det var dags. Jag reste mig upp med en klumb i magen. Jag torkade mina tårar och gick emot bak trädgården. Vi begravde honom och sedan gick vi in och åt mat. Vi pratade om Wiggo. Jag försökte äta men jag kunde inte få i mig så mycket. Idag var det den sista dagen jag såg Wiggo, jag kommer aldrig få se honom igen. Allt gick så snabbt. Vi fick honom nyligen? Det är som ena dagen var han här och ena dagen var han borta.

Jag älskar dig Wiggo, ha det bra på dom gröna ängarna med Pärlan.
Jag hoppas vi ses igen.

- Till minne av min kanin Wiggo♥
 
 






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo